elinas

Jag vill dela med mig av min resa för insemination, och den startade för flera år sedan. Jag längtade efter ett till barn redan efter att mitt andra barn var fött, då jag alltid älskat att vara mamma och kände att jag hade kärlek över till en underbar unge till. När relationen med de stora barnens pappa tog slut, så var jag ensamstående i flera år och kände att jag dejtade för att hitta någon att få ett till barn med, vilket kändes fel. Jag ville samtidigt inte riskera att hamna i samma sits igen, att inte vara överens om sina barn. Så därifrån föddes idén att göra det på…

Den här dagen, för ett år sedan, började väldigt lugnt. Jag hade gått nio dagar över tiden… så man hade lite börjat tänka ”det blir nog ingen bebis ändå”. Dagen gick och jag och ett av barnen bestämde oss för att gå och äta på Pinchos. Klockan var vid fem tiden, vi sitter och äter, och så där kom första rejäla värken. Och kort därefter nästa… jag börjar inse att vi måste bli klara och ta oss hemåt. Det var en hel del snö, och det skulle kastas lite snöbollar på vägen hem oxå 😅 jag fick stanna med jämna mellanrum och ta värkar. Inom en timme, hade mamma kommit…

Idag går mina tankar en hel del, och just med tanke på en del människors reaktioner på det jag berättar om . Kommer en del antaganden och oxå dömande kommentarer. Jag har aldrig sagt att det var ett lätt beslut att välja det jag gjorde. Tvärtom, var det mitt livs svåraste val. Men hur svårt det än var, så visste jag att det var nödvändigt och då kunde jag även bli vän med mig i själv i det. Att även om jag inte fixar det jag trodde att jag skulle fixa, så är jag inte en hemsk människa för det. Det verkar som att, för att jag är mamma, så…

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja… läst kommentarer från er följare, och jag är så tacksam för all kärlek och styrka ni ger. Det finns oxå en undran om jag väljer att ”hänga ut” mitt andra äldre barn som anledningen till att det blev som det blev. Det är absolut INTE det barnets fel att jag inte räckte till som förälder att ta hand om ett litet spädbarn! Det är enbart hos mig, och i mig jag kände att jag inte kunde ge det jag ville ge till Astrid. Det grundar sig även rätt mycket i vad jag varit med om tidigare i mitt liv, och jag ville…

Som jag skrivit om tidigare, så försämrades ett av mina stora barns mående drastiskt under min graviditet med Astrid. Här var några av problemen att barnet blev hemmasittare, fick stora aggressionsutbrott och led av depression. I samma veva kom lilla Astrid till världen, och som ni kanske förstår, blev det oerhört tufft på många sätt. Så jag fick ta hjälp av både socialtjänst och BUP för att försöka få ihop livet. Det var så pass svårt och det uppstod situationer i hemmet, som gjorde att jag var tvungen att låta Astrid, som då bara var fyra veckor gammal, bo hos min mamma. Även det andra äldre syskonet fick bo hos…

God morgon Att sitta här vid datorn och kunna jobba, är en fortfarande väldigt nytt för mig. Det är några som skrivit, både undrandes och även arga, att hur kan jag som fungerande mamma lämna bort ett av mina barn, att jag är hemsk. Det finns flera stora bitar som gjorde att jag inte hade något val, och även om jag ser stark och fungerande ut, så är det inte alltid så. Jag har bara börjat dela en liten del av alla kamper jag stridigt, och det föll sig så att just hemmasittande var ett ämne som jag tänkte prata och skriva om. Jag har fått många bra tips och…

Jag minns den här dagen så väl, jag och Astrid skulle åka och hälsa på hos John och Johan. Vi hade möts en gång tidigare, och då spenderade vi en hel dag utomhus ihop. Pratade i massor, och insåg att vi var rätt lika i väldigt mycket. Vi förstod också varandra, och det kändes som vi hade känt varandra sen innan. När vi den här andra gången åkte in till stan, så åkte vi hem till de och hälsade på. Man kände sig så välkommen och de bjöd verkligen in oss i deras värld. Så varma och öppna människor. Vi fikade och pratade, och Astrid var hela tiden nyfiken på…

Nu har det snart gått en vecka sedan jag valde att dela min historia, och det har ju såklart kommit en hel del frågor. Det finns ju väldigt mycket jag vill berätta, och kommer ta en bit i taget. I alla fall så tänkte att jag skulle besvara en del av alla frågor med denna text. Att skaffa ett tredje barn var ett väl genomtänkt beslut, och jag ångrar det inte för en sekund. Det var en annorlunda och spännande resa att få göra på egen hand. Men Varför jag gjorde det, var för att jag inte delade mitt liv med någon, men hade en önskan om fler barn. Jag…

Idag är det två dagar sedan mitt inlägg, där jag valde att berätta min historia. Jag och pappapappadotter har blivit överösta med kärlek och fina kommentarer. Jag känner mig så oerhört tacksam och överväldigad av att ha lyckats få fram det fina budskap som var tanken med att dela detta. Det bästa av allt är att jag nått personer som levt i det dolda, för att man har känt skam och skuld över att behöva göra en sån här sak. Att med min historia, kunnat få andra att känna att man inte är ensam. Det känns oerhört fantastiskt! Det har såklart varit en hel del känslor som väller upp på…