Tacksamhet

Idag är det två dagar sedan mitt inlägg, där jag valde att berätta min historia. Jag och pappapappadotter har blivit överösta med kärlek och fina kommentarer. Jag känner mig så oerhört tacksam och överväldigad av att ha lyckats få fram det fina budskap som var tanken med att dela detta. Det bästa av allt är att jag nått personer som levt i det dolda, för att man har känt skam och skuld över att behöva göra en sån här sak. Att med min historia, kunnat få andra att känna att man inte är ensam. Det känns oerhört fantastiskt!

Det har såklart varit en hel del känslor som väller upp på nytt, men ändå så faller jag tillbaka till att känna att det jag beslutat är rätt och det känns så oerhört fint att få dela med mig av våran saga till er. För det känns verkligen som en saga, och att det var meningen att jag skulle träffa Astrids blivande pappor. Att vi skulle känna att vi var helt rätt för varandra och att tillsammans kunna ge Astrid det bästa.

Så, från djupet av mitt hjärta, ett stort stort tack till er alla för all kärlek!

Stor kram från mig